San Francisco-guide

Ett år efter min tredje och längsta (9v) resa till San Francisco, Ca, kommer här mina bästa tips.   Det är ett axplock - det bästa av det bästa som jag hann testa - nästan allt på listan är MÅSTEN om du är i SF!

Inför och under resan; kolla in SF Gate på Facebook eller sfgate.com för aktuella tips och guider.  

Käk  

SAIGON SANDWICH, Tenderloin
560 Larkin St 
Vietnamesisk take-away på Larkin St vid Eddy st: SJUKT GOTT och BILLIGT! Min absoluta favorit. Tar bara cash.   

LA TAQUERIA, Mission 
Vid 25th St/Mission ligger La Taqeria (2889 Mission St), en av många fantastiskt bra taquerior i Mission. Missa ej fruktjuicerna.   

Barer 

EL RIO, Mission
Mission St efter Cesar Chaves St.
Lokalt och gayvänligt. Bra trädgård dit ni kan ta med egen mat.   

LEXINGTON, Mission Dolores 
19th St/Lexington St
Litet och lesbiskt.

TORONADO + ROSAMUNDS, Lower Haight 
547 Haight St 
Öl! Bra avslappnat häng med ett stort utbud av god craft beer. Ta med en polsk (vego)korv in från Rosamunds som ligger vägg i vägg och Stockholm kan slänga sig i väggen.   

TWIN PEAKES, Castro 
Castro St/17th St 
Legendarisk bögbar (den första med stora fönster ut mot gatan) mkt trevlig. Klädkod flanellskjorta och jeans. Om du vill passa in beställ en irish coffee - av någon anledning har jag alltid varit sugen på bubbel dock - det är något med kvällsljuset in genom fönsterväggarna. Finns en liten lesbisk hylla en trappa upp.  

Frukost 

EDDIES CAFÉ, Divisadero  
Divisadero vid Fulton St.
Ofancy diner i ofancy område.   

BRENDA'S FRENCH SOUL FOOD, Tenderloin  
Polk St, vid Eddy.
Overklig amerikansk frukost.  

JAVA BEACH CAFE, Outer Sunset  
Judah St.
Så himlars fint på uteserveringen. Wifi. Bra ställe på gränsen till stranden i surf/sovstadsdelen Outer Sunset. Känns som ett morgon-ställe, men man kan såklart hänga där hela dan! Wifi.   

DOTTIE'S TRUE BLUE CAFÉ, Downtown  
6th St vid Market. Frukost!  

ST FRANCIS FOUNTAIN, Mission  
Hipsterfemtiotal 24th St vid York St  

Gator  

POLK ST, Downtown/Tenderloin - Marina District 
Gata som tar dig från Civic Center/Stadshuset hela vägen ned till vattnet. Bra frukost på Brenda's French Soul Food, vid Eddy.  

CLEMENT STREET, Richmond 
Oansenlig huvudgatan i China Town 2.0, versionen utan turismen. Häromrking finns grymma restauranger, bl.a. burmesen Mandalay på California St.   Burma Superstar och B-Star på Clement St är också poppis. Bra frukt- och gröntshopping.   

24TH STREET, Mission
Delen från Mission mot Portrero Hill är magisk, särskilt i kvällsljus. Passera Lucky St och Treat Av. så kommer du till braiga taqueria (Vallarta). Kolla in muralerna och blommorna på Balmy st. Passera Alabama St, Florida St och sväng upp på Bryant St till 22:a för ännu en fin taqueria; El Metate eller fortsätt till York St för dinern St Francis Fountain.   

Områden 

NOB HILL / RUSSIAN HILL 
Om du är i Downtown, försök att komma UPP/norrut Gå t.ex. Jones St eller Hyde St upp norr om. California St. Jättefint att strosa runt. Om du orkar gå ändå till SF Art Institute på Chestnut St vid Jones. Fin  konstskola i brutalistisk stil med kafé och utsikt.   

TWIN PEAKS
Bra utsikt.   
CLAYTON ST mot TANK HILL PARK 
Fin solnedgång över havet.. nära Cole St och Cole Valley som är lite bekvämt hipstrigt för den som gillar det.   

BUENA VISTA PARK  
Igen, bra utsikt. Det är liksom inte ont om kullar i den här stan. 

MISSION DOLORES 
Åk till Bart-stationen 24th St (najs liten marknad på torget på lördagar). Vid 25th St/Mission ligger La Taqeria (2889 Mission St). En av de bästa taqeriorna. Ett måste. Se stycke om 24th St österut ovan.   På andra sidan Mission St finns parallellgatan Valencia, som är najs att gå upp mot 19e typ. Här finns en del butiker, lite halvgentrifierat. Lite vintage, cafeer, glass, en bra bokaffär vid 20e (Dog Eared Books), bra skoaffär (Shoe Biz) mellan 20e och 19e. Muraler finns också vid 17th St mellan Valencia St och Mission St på Clarion Alley, och vid Women's building på 18e mellan Valencia och Guerrero St.

Dolores Park är extremt hipstrigt med typ dyra empanadas och mikrobryggeri-öl i finglas, en del barer/restauranger precis där.   Soliga helger är Dolores Park smockat av ungdomar/vuxna som dricker öl. Jag fick det beskrivet för mig att Castrobögarna satt längst upp, lesbiska under palmerna i mitten och heterohipsters längst ned mot Dolores Park Cafe (extremt otrevligt kafé men där det finns wifi - OBS!).   

I närheten av Dolores Park finns också stans brantaste gata, 22:a mellan Church och Vicksburg: 31,5 grader.. (backen i Brännkyrkagatan i Sthlm lutar 21 grader).  

OCEAN BEACH
Bra springstrand. Surfare snarare än badare. Ta buss till Judah Street, tar ca 40 min från Downtown. Börja med frukost/lunch på surfstället Java Beach Cafes uteservering, söder om parken på Judah St precis vid La Playa St. Kafet ligger i området Outer Sunset, som är lite dött men sjuuuukt gulligt med låga pastellfärgade 40-60-talshus. Vid solnedgång - ta en drink på Beach Chalet längst ned mot vattnet i Golden Gate Parks nordvästra hörn medan solen går ned över havet. Åk hemåt med buss nr 5 från station La Playa (strax norr om Golden Gate park). 

GOLDEN GATE PARK  
En egen värld i staden där du kan spana på rödstjärtade vråken red tailed eagle, förtjusande knallblå skrikorna western scrub jays och stellar jays och gröna och röda kollibris. Parken är 5 km lång och 20 procent större än Central Park, d.v.s. gigantisk och tar för evigt att upptäcka - på egen risk då man kan snubbla rakt in på en skjutbana/frisbee-plan/stall/golfbana/barnkalas allt möjligt. Vägarna är slingriga och att "gena" eller ta en rask promenad genom parken är ingen bra idé... Sjukt fin att springa i, särskilt upp i Strawberry hill vid Stow lake, eller rakt igenom från stan till vattnet. Passera den lite risiga ros-trädgården på på vägen och du är hemma.  

Bra strosområden  

- Hayes Valley - Bra ekohipstermarknad med prylar, kläder och mat vid Octavia Blvd.
- Lower Haight
- Haight Ashbury, kombinera med Buena Vista Park!
- Castro (ta sen bussen upp för Church St mot Noe Valley, hisnande) 
- Presidio från Ocean Beach till Golden Gate Bron till Marine District. Inte direkt stros, snarare en heldagsutflykt eller springtur. Från stupen vid Sea Cliff till redwood-skog och sälar.   

Springturer  

- Stranden
- Golden Gate Park 
- Ocean Beach till (och över) Golden Gate bron

Utflykter 

- Los Angeles (2-3  nätter, flyg med Southwest) 
- Highway 1, hyr en bil och kör söderut längs havet så långt du orkar! 
- Lake Tahoe runt (hyr bil) - lova att du badar på Kings Beach!
- Russian River Brew Pub i Santa Rosa (köp med dig lite öl hem!) 

Undvik  

- Cable cars. dyrt och fånigt.  
- Generellt områdena runt Union Square, försök komma upp lite mot North Beach, Nob Hill eller Russian Hill för promenader, fina hus och utsikt. Jag gillar inte heller SOMA, som ligger söder om Market Street. hetsigt och fult - men jag har inte heller utforskat det ordentligt.
- Fishermans Warf. Inte värt förutom för att se sjölejonen, som är kul i två minuter.

 

 





 

 

 





 

Hejdå regnbågsstaden

                             

Proffsiga idéburna bland småvilsna kommuntjänstemän

Möten, möten, möten. Samförstånd, smörj och smicker. Så skulle jag sammanfatta själva arbetssättet i San Francisco policyarbete mot våld mot kvinnor.

Mötena mellan idéburen sektor och myndigheter har varit många. Ibland är det de idéburna som är sammankallande, ibland rättsväsendet, ibland kommunen. Och jag jämför hela tiden med hemma. I rummet är maktbalansen en annan än vad jag upplevt under motsvarande samverkansmöten hemma. Det är påtagligt att alla aktörer, vare sig de är domare, chef för en kvinnojour, målsägandebiträde eller kvinnofridssamordnare, har någorlunda samma status. De uppträder som nära kollegor i en arbetsgrupp i en större organisation. Utbyte av information, småprat, interna gliringar om sheriffen eller borgmästaren och vridande och vändande av känsliga frågor. En del underavdelningar hos Kriminalvården och Åklagarmyndigheten är ju till och med medlemmar i kvinnojourernas förbund.

Det är också mycket hyllande och tackande, "Thank you for your leadership" är en poppis fras.

De idéburna känns mer "professionella" och självsäkra i sin framtoning än hemma och övriga mer handfallna. Det är lite coolt men mest oroande. Skillnaden ligger väl i att här är det på något sätt accepterat och uttalat att de idéburna utför stadens "tjänster" för våldsutsatta kvinnor och barn. De ses som experter, men också som ansvariga. De förväntas göra sina tjänster tillgängliga på flera språk, och kunna ta emot en bred grupp av sökande.

När jag sedan frågar min chef om min tolkning stämmer understryker hon att hon och hennes medlemmar är nöjda med att "äga frågan" och vara de som utför den mesta delen av arbetet som rör våldsutsatta kvinnor och barn, som juridiskt stöd, umgängesstöd, program för våldsamma män, med mera. De menar att staden/det offentliga har ansvaret enligt lagen men skrattar bara bort att de någonsin skulle ta det.

Också i Sverige utför idéburna organisationer största delen av arbetet trots att ansvaret vilar på det offentliga. Dock är det som att många kommuner som äntligen förstått att de är ansvariga och försöker träda in i den rollen saknar lyhördhet och ödmjukhet inför dem som utför arbetet och gjort det de senaste 30 åren. Kollegiala samverkansmöten som i San Francisco är svåra att föreställa sig. Och även om det behövs ett visst avstånd för att kunna granska varandra, så finns det utrymme för mycket mer öppenhet och generositet med bibehållen integritet.

Ett annat spår är professionaliseringen som pågått här de senaste tio åren. Jag märker hur termer som "clients", "services" och "service providers" är en naturlig del av vokabulären i de flesta jourerna (även om vissa har valt att säga "participants" istället för "clients"). Chefen för en av de mest aktivistiska drakjourerna berättade att de som alltid varit en "survivor driven movement" har lite svårt för att deras arbete blivit mer av en "business". Men just termen "clients" gillar hon; "som kund/klient kan förvänta sig och kräva vissa saker. Med uttrycket följer ett aktörskap, en makt".

Möten, möten, möten

Där borta skymtar City Hall

Kvinnor mot våldtäkt

I San Francisco lyser våldtäktsfrågan med sin frånvaro i våld i nära relationer-sammanhangen. Jag vet ju att det i många länder finns en tydlig uppdelning mellan det som ofta kallas domestic violence och rape/sexual assault (väldigt tydligt i det europeiska kvinnojoursnätverket WAVE till exempel, som förra året hade sin första panel någonsin om sexuellt våld på den årliga konferensen). Men att det är så också i San Francisco förvånar mig.

Uppdelningen är dessutom _särskilt_ markant just i San Francisco, menade Janelle, chef för stans enda rape crisis center SF WAR (Women Against Rape). På många andra ställan i USA närmar sig rörelserna varandra och smälter samman.

En anledning till att kvinnojourerna inte har mer specialiserad verksamhet för personer som utsatts för sexuellt våld kan vara att det är svårare att få privata givare att donera pengar för detta (men det borde ju inte vara specifikt för SF). En annan att man i Kalifornien finansierar max en rape crisis center per county/kommun, och här finns ju Janelles väletablerade organisation sedan 40 år tillbaka. Men det verkar till viss del oförklarligt. Det kan ha med individer och dynamiken mellan organisationerna att göra.

Motsvarande ganska vattentäta skott finns inte i Sverige. I alla fall inte på förbundsnivå. Våldtäkt och sexuella övergrepp är ju en av SKR:s profilfrågor. Dels är det ett av de vanligaste ämnena unga hör av sig till tjejjourerna om och dels har många av de som söker stöd hos en kvinnojour utsatts för sexuella övergrepp av sin partner. Även om det sexuella våldet i de fallen ofta är svårare för alla inblandade att prata om.

Vi får ju också fler och fler specialiserade verksamheter, vilket tycks behövas. Lyckligtvis har många av dem valt att bli medlemmar i SKR, så vi är fortfarande en sammanhållen rörelse!

Tillbaka till San Francisco och SFWAR. De största utmaningarna är enligt dem: 

  *Den låga åtalsfrekvensen. Omkring 300 fall av våldtäkt anmäls per år och endast cirka 20 leder till åtal (i miljonstaden San Francisco).

  * Tillbakagången för kvinnors reproduktiva rättigheter på federal nivå. Det har blivit svårare att göra en abort.

  * Omöjligheten att hitta permanent och säkert boende för de som flytt våld.

  * Bristen på långsiktigt stöd till de som utsatts för våldtäkt.

Chefen för SFWAR 

66 dagar

"En vana är en återkommande handling som man vanligtvis utför omedvetet och som "triggas" av en särskild miljö eller känsla. Enligt en studie tar det runt 66 dagar för att folk skall skaffa vanor som de utför en gång om dagen." (Wikipedia)

Jag har nu varit i San Francisco i 59 av 61 dagar. Jag har för första gången sen jag kom slut på bagels och min flat-mate har passat på att fylla ut "min" plats i brödlådan med sitt bigpack rostbröd. 

Medan mina kollegor här planerar för trans march och fundraisers, ser jag fram emot att mötas av mina syskon på Arlanda på midsommarafton. Samtidigt känner jag hur jag befinner mig precis på, eller över, den magiska gränsen till att etableras i den här staden. Här har blivit hemma. Nya rutiner, nya stammishak, nya vänner och en ny kaliforniskklingande dialekt.

Ni vet när man går sista biten hem från bussen på autopilot utan att registrera omgivningen? Vant rundar man hörn, kliver över trottoarkanter och lyfter blicken lagom till att man ska sätta in nyckel i nyckelhålet.

Eller när man börjar gå eller cykla över gatan precis innan det slår om till grönt för att man har det på känn. Den där svårförklarliga tajmingen som är olika från stad till stad.

När man efter en helg på annan ort dimper ned i city mitt i natten, sliten efter flyg- och tågresan, och slappnar av i hela kroppen vid synen av de välbekanta skyltarna, människorna och trottoarerna. Trots att den kyliga grå natten borde vara långt mer ogästvänlig än det soldränkta strandparadis man nyss befann sig i.

Då kan det ha gått 59 dagar.

När man börjar slänga sig med avskedsfrasen "Have a good one!" till både kollegor och kassapersonal däremot, befinner man sig troligtvis någonstans bortom 66 dagar. Oklart om jag någonsin skulle nå dit.

Med svenskt godis utanför kaliforniskt hem

Venice

Ja, äntligen ett utegym!

Tänkte jag. Väl där höll inte självförtroendet riktigt ända fram. Visst för att det är _kan_ vara en kul sport att trängas (läs: ta sin beskärda del av fria vikter-utrymmet) bland snubbarna på Hornstulls Sportlife, men.

Klappklapp

Nu ska jag lyssna på P1:s Stil om vältränade armar: