maj

Svårt hippt + veganskt

Se Stockholm, denna kombo är möjlig!

"Du ser ut som att du ska gå till kyrkan"

Fail! Jag försöker klä upp mig en aning på söndagsmorgonkvisten för att skapa lite respektfull distans till att jag liksom lufsar runt nyvaken och harklandes i min hyresvärds hem. Detta efter att jag flera gånger fått kommentaren "och du har pyjamas!" om de mönstrade Monkibrallor (ej pyjamas!) som jag praktiskt taget bor i här hemma.

Svart långklänning, vita strumpbyxor och liten blommig kofta. Hon har rätt. Jag ska upplysa henne om att det är bönsöndagen idag 5 maj.

Bönsöndag på Loyola Terrace

Shine bright like

Upp, upp, upp, ner

Precis när jag nyss vacklade innanför dörren gick papperspåsen med mat och annat från Luckys sönder. Kan säga att det var tur att det inte skedde medan påsen hängde på cykelstyret för jag vet inte om jag hade pallat det idag.

Denna dag, då jag har tvingats cykla onödigt mycket på grund av kostsamt slarv, har jag tänkt intensivt och mycket på uppförsbackarna i stan. Jag har noterat att nedförsbackarna inte är någon tröst för de är antingen över på en sekund eller också kan jag inte njuta av dem på grund av dödsskräck över att den obligatoriska tröjan och annan "lager på lager"-klädsel på pakethållaren är på väg att åka in i bakhjulet. Jag har hört och läst San Francisco-mantrat "be sure to wear layers" många gånger men inte direkt brytt mig om att ta in det förrän nu. Ena stunden glassar man runt i solen i linne, nästa hukar man i snålblåst dragandes skjorta, munkjacka och halsduk tätt omkring sig. Alltså hela tiden ett par plagg på pakethållaren som riskerar att åka in i bakhjulet.

Meningslösa nedförsbackar och resten uppförsbackar i alla dess former. Hammarbybacken,  Götgatspuckeln gånger 10, Torsgatan från Norra Bantorget till Sankt Eriksplan, Katarinavägen, Västerbron. Fast de fyra sistnämnda är inte så farliga med tanke på att de är relativt korta och isolerade. Tänk dig dem staplade på varandra i oändliga variationer.

Jag har på riktigt skrattat rakt ut åt de "jobbiga backarna" i Stockholms innerstad idag. Här finns som sagt inte mycket tröst. Är det därför folk kör runt på små lätta fixed gear cyklar och sniglar sig uppför backarna på växel 0? Jag har någon sorts mountainbike vars lägsta växel inte är tillräcklig.

Jag har dessutom varit på ett långdraget och högtidligt möte som jag inte ens ska gå in på. Folk är bra på att vara artiga här. Ingen tar någonsin upp mobilen, folk är mycket diskreta när det gäller att äta under möten även om det serveras fika och de tilltalar varandra väldigt elegant. När jag försökte dricka vatten tyst och diskret satte jag i halsen.

I morgon har jag en inbokad surflektion. Jag kan inte säga att jag är speciellt sugen just nu. Särskilt inte på att gå upp klockan 06 för den två timmar långa färden till Pacifica, 2,5 mil söder om San Francisco. Dum svensk som jag är så utgick jag från att det skulle gå att åka buss eller tåg.. MEN då kom hyresvärden till min räddning och jag får låna hennes bil! Jag tänkte på henne och min chef på min mödosamma väg hem från mötet (iklädd skir sommarklänning i kall kraftig motvind). De är bra och roliga personer som jag har haft turen att matchas ihop med här.

Skräck

Polerat bord känsligt för beröring. Jag var den enda som tog av yoghurtarna som bjöds.

För färgglad. Genomskinlig klänning.

Kvinnojourer för alla

"Putting up billboards in Spanish telling women that domestic violence is never a private matter might make people feel like they are doing something useful, but it will do very little to prevent domestic violence against women in the Spanish-speaking community." 

Jag ville hoppa ut genom fönstret där jag satt på sjätte våningen i Aids foundations byggnad i Downtown samtidigt som 1 000 personer tågade från Mission till Central hall i en förstamajdemo. Solen sken och jag hade tänkt gå med en av DVC-medlemmarna. Kolla vad jag missade! Yäyä, istället  fick jag äntligen hugga in i lite hands on-planering av ett faktiskt event apropå det inledande citatet. Hittills har jag mest följt med på möten, uppdaterat hemsidan och skrivit brev. Jag kunde inte låta bli att komma med synpunkter och kände mig alldeles för gåpåig efteråt.. jag tycker att jag har en del att tillföra, men jag är en praktikant från ett litet land långt borta och de andra är verksamhetschefer. Dessutom är det svårare att vara nyanserad och ödmjuk på ett andra språk. Något för mig att öva på.

Evenemanget är ett initiativ från några av DVC:s medlemsjourer och sprunget ur den där skandalen med sheriffen förra året. Jourerna blev nämligen kritiserade av fruns allierande för att bestå av vita medelklasskvinnor som försöker splittra familjer genom att få kvinnor med andra förutsättningar att lämna sina män.

I en debattartikel med titeln Våld i hemmet, en latinafeminists perspektiv menar en vän till frun (som är från Venezuela) att jourkvinnorna/aktivisterna som kämpat för att avsätta sheriffen både kör över och försvårar situationen för invandrar- och ickevita kvinnor. En aggressiv retorik om att våld i hemmet inte en privatsak skrämmer de som har knappa ekonomiska möjlgheter att lämna sina män och dåliga erfarenheter av rättssystemet. Papperslösa personer riskerar fängelse och utvisning. De som leder jourerna och driver frågorna är vita medelklasskvinnor med noll förståelse för kvinnor med andra förutsättningar.

Kritiken tog hårt på några av jourerna som inte alls höll med. De ska nu tillsammans med oss anordna ett evenemang för att visa att det finns bra stöd att få för alla oavsett bakgrund, livssituation och kulturell tillhörighet. De vill slå hål på några av de myter som florerade, som att man måste polisanmäla för att få stöd och att alla på jourerna är vita gråhåriga tanter (i likhet med min boss som var en sorts talesperson i mediekarusellen).

Det är med att papperslösa riskerar fängelse är dock högst aktuellt enligt min chef. Och då menar hon de som är utsatta för våld som ringer larmnumret och sedan själva plockas upp av Polisen, häktas och utvisas. Jag vet att hon drar i alla sina kontakter när hon hör talas om ett sådant fall, och förra veckan fick hon loss en kvinna ur häktet innan migrationsmyndigheten hann dit. Men det verkar vara stora brister på policynivå.

Här pågår första maj

"San Francisco will insure the uninsured"

"We're in a much better place than many others. That we're here together is an incredible thing", säger en av borgmästare Lees killar innan mayorn själv måste rusa.

Vad är det som är så speciellt med San Francisco?

Det är Hälsodepartementet som håller budgetmöte med idéburna organisationer i City Hall. De kallas non-profits eller community based organizations (CBOs) och ses i den här staden utan tvekan som utförare av välfärdstjänster i sin egen rätt. Man talar i termer om "health care system in partnership" och att de idéburna erbjuder "specialiserade tjänster" kring allt från psykisk ohälsa och hemlöshet till våld i nära relationer och missbruk. Mycket av det som borde vara det offentligas ansvar utförs av ideella/idéburna organisationer.

Den stora idéburna sektorn för dock med sig att det finns ett väldigt brett stöd för de som befinner sig i en utsatt situation. Stöd som är välintegrerat i myndigheternas arbete. Polisen kan till exempel hänvisa våldsutsatta kvinnor till CROC:s mobila kontaktförbudsstationer som ställs upp på olika platser i stan två kvällar i veckan. Där kan den som behöver få hjälp av föreningens jurister att ansöka om kontaktförbud. Rally Family Visitation Services är ett annat exempel. De erbjuder föräldrar "neutral" övervakning av umgänge med barn, t.ex. vid förlorad vårdnad eller när det funnits våld med i bilden.

Som ett annat exempel på de nära relationerna kan nämnas att två avdelningar inom Kriminalvården (Sheriff department) respektive Distriktsåklagaren är medlemmar i organisationen jag jobbar på; San Francisco Domestic Violence Consortium (SF DVC). Känns som att vi har långt dit i Sverige, om vi ens är på väg åt det hållet. 

Tillbaka till budgetmötet om public health:
- Jag  har ingen aning om hur vi ska implementera Obamacare. Det är något vi måste komma fram till gemensamt, säger borgmästare Lee till de runt 50 deltagarna.
- Vi måste gå från "hospitalized" vård till allt mer "community based" för att kunna sänka kostnader. Jag har ingen aning om vilken modell som är bäst men jag vet att vi har resurserna här i San Francisco för att skapa en och att ni kommer att vara delaktiga.

Den här andan av det offentliga och den idéburna sektorn har gemensamma mål gällande sociala frågor känns som sagt utmärkande för San Francisco.. det kommer upp hela tiden. Stämningen är uppsluppen och kamratlig, man hyllar varandra och stadens arbete och är en stolt San Franciscobo. Åtminstone på de här gemensamma mötena.

"In LA they're still fighting Obamacare. They have nothing like this meeting and what we're do in San Francisco.. So I'm happy to be part of this big old mess. We're very lucky.", säger en av deltagarna.

De har all rätt att vara stolta. San Francisco erbjuder vård till papperslösa personer sedan flera år tillbaka, en målgrupp som inte omfattas av Obamacare. Genom ett program som heter "Healthy San Francisco" har papperslösa och låginkomsttagare tillgång till kraftigt subventionerad primärvård i "community based clinics". Än en gång, community based..