Åh det finns så mycket att säga om det här! Jag håller med Robert. Den som lägger sig i varför ens facebook-fans gillar ens sida har en "spännande och annorlunda" syn på facebook som kanal.
Unicef har dessutom fel. Att gilla är ett värdefullt ställningstagandet och bland det mest aktiva man kan göra på facebook i en tid då vi delar allt mer medvetet och exklusivt för att inte spamma våra vänners feeds. Jag ser definitivt ett värde i varje like och aktiv följare på SKR:s m.fl. av "mina" sidors inlägg. Vi är visserligen ingen insamlingsorganisation men jag tror absolut det finns ett samband mellan engagemang i sociala medier och engagemang utanför. Det här sambandet behöver inte gälla för givande. Många givare vill ge i lugn och ro och inte vara kanaler för organisationens budskap. Unicef blandar därför helt ihop sina målgrupper i kampanjen. Och glömmer att alla, aktiva som "passiva" fans behövs. (Förresten om de ska rikta in sig på de som är verkligt passiva och ointresserade kommer de få mycket att göra).
Likesen och delningarna stärker det lågintensiva synliggörandet och relations- och "varumärkesbyggandet" som facebook passar så utmärkt för. En måste ha tålamod och ta vara på den förhoppningsvis ökande grupp människor som ser organisationens budskap i sina feeds varje dag eller flera gånger i veckan. Vi kan inte veta eller bestämma över gillarens motiv till att gilla vår sida. Det är därför vi HAR gillare.
När jag arbetade som insamlingsansvarig fick jag lära mig att givande bygger på en positiv och avslappnad relation till organisationen en ger till, en magkänsla av att detta är rätt och meningsfullt för mig. Just valet av organisation har mycket med identitet att göra. Det kan man ju tycka vad man vill om, men det är egentligen meningslöst att tycka något alls. Om man ska bedriva fundraising får man vara glad för alla gåvor. De som vill ha snabb återkoppling och se direkta resultat lägger ned tid och arbetar ideellt. Andra har ett starkt personligt intresse och talar med vänner och familj om vikten av organisationens arbete. Många gör lite av allt. Men många aktivister är inte potentiella givare, de kanaliserar sitt engagemang på andra sätt - som att bli volontär och/eller sprida organisationens budskap. Precis som att många givare inte är aktivister. De har inte tid att bli volontär och de vill inte ta ställning och bli en megafon för organisationens budskap på t.ex. faebook. De vill skänka pengar som gör skillnad.
Undrar hur många som avföljde/avgillade eller slutade dela Unicef på Facebook efter att det fick veta att de var "fel". I värsta fall tappade de potentiella givare, men garanterat tappade de ambassadörer för sin organisation. De som gillar och sprider är kanske de som redan ger, om inte så drar in nya givare. Facebook i sig är ingen insamlingskanal, den uppmanar inte till att "donera" under inläggen. Men det kommer säkert! Tills dess så får Unicefs insamlingsavdelning rycka upp sig. Det är inte de potentiella givarna det är fel på om de inte tar steget att bli givare, det är ert insamlingsarbete som brister. Piskor och skuldbeläggande är vanligtvis inte en bra start på en långsiktig och ömsesidig relation.
Förresten är utsatta barn bland det lättaste att samla in pengar till och kvinnors rättigheter det svåraste. Det går lyckligtvis väldigt bra för Unicef och kommer fortsätta att göra det!
 |
| Bild från ajour.com |
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar