Vi vill ha - vi vill ha - handgjorda cocktails på våran bar!

Ursäkta, kommer raljera lite och ev. hänga ut folk på bild, men den här bloggen är "ogooglingsbar" så ingen behöver oroa sig. 

Ett studiebesök? Nää, vid närmare granskning verkar de lite för unga och coola för att gå på guidad tur i stadshuset... Hmm. De ser svenska ut! Vita, hippa, skäggiga män från min egen stadsdel, Södermalm. Vilket sammanträffande! De har kanske sett filmen Milk som till viss del utspelar sig i och kring City Hall?

Hann jag tänka medan jag stod i den ovanligt långa kön till säkerhetskontrollen vid entrén till City Hall i morse. Jag skulle på hearing/öppet möte med kommunfullmäktige angående våld mot transpersoner.

När jag kom in i den stora salen med cirka 150 platser såg jag att minst hälften upptogs av manliga kreatörer och barpersonal på Tjoget och Bar Central. En del tjejer också. Det visade sig att av en de tre saker som skulle diskuteras på detta möte om public safety var ett eventuellt sprittillstånd på baren C*f* Ro**l i det ruffiga på väg att bli gentrifierade Tenderloin.

De pläderande

Och vilket engagemang! VILKET ENGAGEMANG! Jag blev knockad. Först höll de fyra ägarkillarna en plädering om vad baren betydde för grannskapet. Sedan bad de alla åhörare som stödde dem att resa sig upp - cirka 75 procent av salen. Därefter talade en stackars polisman om varför ansökan avslagits.

När det var dags för öppet forum bildades en kö på cirka 30 personer som i tur och ordning höll passionerade anföranden om varför baren måste få sprittillstånd, om vilka good guys killarna är vilket vattenhål stället är för de kreativa människor som är så viktiga för San Francisco. Om den i San Francisco heliga känslan av "community" som den skapat.

Supportar köar för att hålla tal

De var musiker, komiker, konstnärer, grannar och familjemedlemmar. Alla med stora emblem på sina jackor med "Support C*f* Ro**l . "Alla känner alla i kvarteret, tack vare C*f* Ro**l" sa en tjej. Då måste detta vara det mest homogena kvarter i världen tänkte jag eftersom alla supporters såg exakt likadana ut i stil, ålder, etnicitet o.s.v., förutom något enstaka "original" som brukade gå dit för att där alltid fanns någon att prata med.

Bland mängden av talare fanns även en mycket gammal man som representerade ett hundratal protesterande grannar. Men han togs ut av supportrarnas trumfkort; en mycket gammal kvinna som talade om hur hon först hade varit anti men efter att hon träffat ägarkillarna blivit en supporter. Det hela tog en och en halv timme! Kampanjen gick hem och kommunfullmäktige lovade ett positivt beslut. "Vi ska inte ta det här en vända till. Vi behöver inte höra allt igen och slösa folks tid."

Ärendet var avklarat och tre fjärdedelar av salen reste sig nöjt och gick. Uppdraget, att demonstrera för handgjorda cocktails (se uppmaning från barens facebook-sida nedan), var avklarat.

Kvar blev en liten skara som var där för att skapa engagemang för att samkönade äktenskap ska ingå i lagstiftningen om anhöriginvandring. Och så vi, en ännu mindre skara, som var där för att belysa vikten av kraftfullare åtgärder mot våld mot transpersoner.

Var vill jag komma? Vilket fantastiskt engagemang, vilket kraftfullt mobiliserande (förpeppmöte med kaffe och donuts!), vilken taktfull och smart lobbying!

MEN FÖR ETT SPRITTILLSTÅND?=!=!=!=? Det är ett sådant sorgligt fakta att det finns ett gigantiskt engagemang som VÄCKS till liv av dessa sköna killar men totalt slumrar inför andra mer akuta frågor som inte rör dem personligen. Och VARFÖR VARFÖR var de tvungna att vara först på dagordningen? Tycker gott och väl de hade kunnat tvingats att lyssna på de andra två punkterna, istället för tvärtom.

PS: "Handgjorda" cocktails?