Peace
fredag 31 maj 2013
onsdag 29 maj 2013
Spräng manslådan!
Ska käka lunch med en tjej som jobbar med en stor och framgångsrik förebyggande verksamhet som heter Att göra pojkar till män, typ. Fast med sportlingo. Som att göra en ny manslåda, en positiv manslåda men fortfarande en manslåda. Funkar det? En riktig man är respektfull mot kvinnor.. att vara stark är att inte slå kvinnor.. bl.a. bl.a. Nä det tror jag såklart inte på.
Ska fråga henne om hur deras diskussioner går kring. Finns det en ny kvinnolåda, hur ser den ut?
Dock jag tror det finns en massa grymma grejer i ett projekt som detta även om de har motsatt utgångspunkt som vi. T.ex. metoder för att ingripa när man ser en polare begå övergrepp. Och enligt dem har andelen män som uppger att de talar med sina söner om våld ökat från 30 procent till 55 procent sedan år 2000, som ett resultat av deras arbete.
Och deras vansinnigt omfattande statistik! T.ex: att mer än varannan man anser det troligt att en kvinna de känner kommer att utsättas för en mans våld. Att 3 av 4 män tror de kan göra skillnad när det gäller att "sunda ickevåldsamma relationer bland unga". 6/10 att de kan göra det när det gåller våld i nära relationer / sexuellt våld.
Ahap, trots uppenbar medvetenhet om allvaret, omfattningen, samt att man kan göra skillnad, uppger majoriteten av männen att de inte engagerar sig för att de inte fått frågan "inte känner sig välkomna". Skandal! Om man nu ska tala mansroller så är väl det inte så handlingskraftigt? Förvirrande.
Men, as we say in Sweden (gammalt ej allvarligt menat namnförslag för Machofabriken): Spräng manslådan! Blow up the man box!
Ska fråga henne om hur deras diskussioner går kring. Finns det en ny kvinnolåda, hur ser den ut?
Dock jag tror det finns en massa grymma grejer i ett projekt som detta även om de har motsatt utgångspunkt som vi. T.ex. metoder för att ingripa när man ser en polare begå övergrepp. Och enligt dem har andelen män som uppger att de talar med sina söner om våld ökat från 30 procent till 55 procent sedan år 2000, som ett resultat av deras arbete.
Och deras vansinnigt omfattande statistik! T.ex: att mer än varannan man anser det troligt att en kvinna de känner kommer att utsättas för en mans våld. Att 3 av 4 män tror de kan göra skillnad när det gäller att "sunda ickevåldsamma relationer bland unga". 6/10 att de kan göra det när det gåller våld i nära relationer / sexuellt våld.
Ahap, trots uppenbar medvetenhet om allvaret, omfattningen, samt att man kan göra skillnad, uppger majoriteten av männen att de inte engagerar sig för att de inte fått frågan "inte känner sig välkomna". Skandal! Om man nu ska tala mansroller så är väl det inte så handlingskraftigt? Förvirrande.
Men, as we say in Sweden (gammalt ej allvarligt menat namnförslag för Machofabriken): Spräng manslådan! Blow up the man box!
söndag 26 maj 2013
Ljus på OECD:s rapport
Mycket sensations- och spänningsjournalistik men Sveriges status i OECD:s rapport från 15 maj har åtminstone uppmärksammats mer än vad den skulle göra annars. En stor del av världen blir nu påmind om att Sverige är det OECD-land där ökningen av inkomstgapet är mest dramatisk. Utländska medier rapporter att det sker trots att vi klarat finanskrisen förhållandevis bra och att OECD menar att sänkta skatter och demontering av välfärden ligger bakom.
Det känns bra att utländska medier är/var i Stockholm och rapporterar. De åker inte ut till Husby med livvaker och sänder Primetime action-TV. Många artiklar är nyanserade och lyckas med att sätta händelserna i ett sammanhang.
 |
| Källa: OECD, 2013 |
I artiklar i allt från the Guardian och Financial Times till Washington Post och NY Times finns OECD:s siffror med, även om tidningarna har olika vinklar tar de upp statistik och exempel på låg låg sysselsättningsgrad och ökad segregation. Ofta tillsammans med Husbybors egna berättelser om frustration över stenkastning och bränder men också om rasism och diskriminering. Och om hur de ser på sitt hemland och sin förort.
Reuters 23 maj: "Metros and trains out of Stockholm center late at night are full of exhausted-looking Arabic or Spanish speaking immigrants returning home from menial jobs. Even second generation immigrants struggle to find white collar employment. As one Asian diplomat puts it: "On the one hand Sweden has all these immigrants. On the other hand, where are they? It sometimes seems they are mostly selling hotdogs."
The Guardian 23 maj: "The reason is very simple. Unemployment, the housing situation, disrespect from police," said Rouzbeh Djalaie, editor of Norra Sidan newspaper. "It just takes something to start a riot, and that was the shooting."
The Observer 25 maj: Ali, the owner of Café Unic, a Persian cafe in Husby's main square, says he tried living in America but came back. "I love this country. I mean it," he says. "I'm telling my kids every day to remember that you are born here, in Sweden. I love this country because of the way they built it: because of my taxes, and other people's taxes, everyone has a nice place to live. It's a very, very nice and good idea."
Financial Times 23 maj: "My daughter comes home from school and says kids say they can't play with her because she's dark".
Från att 1995 haft den lägsta andelen fattiga, har vi halkat till 14:e plats. Fattiga hushåll har blivit fattigare. Här är rapporten.
Vi direktöversätter-effekten
Åh nej, inte igen! Konsum blev Coop (fortfarande irriterad nästan 10 år senare, varför inte Koop?) och Kooperation utan gränser har nu blivit We Effect. Enligt dem själva direktöversättning av "Vi-effekt".
>:(
Blir ju wee effect (liten- eller kisseffekt), eller Nintendo wii-effect. Om de tänkte "Vi påverkar" så skulle det varit "We affect". Varför ej Co-effect? Eller helt enkelt Vi-effekten? Som Vi-skogen. Tänk så fint!
Coop uttalas för övrigt Cuup på engelska, inte så lyckat. Skrattar varje gång min mamma säger hon är utanför "Cuup". Precis som när hon säger hon ska hämta mig vid stationen Tuna (tonfisk). (Sorry Mum, I know you are very well aware ;))
>:(
Blir ju wee effect (liten- eller kisseffekt), eller Nintendo wii-effect. Om de tänkte "Vi påverkar" så skulle det varit "We affect". Varför ej Co-effect? Eller helt enkelt Vi-effekten? Som Vi-skogen. Tänk så fint!
Coop uttalas för övrigt Cuup på engelska, inte så lyckat. Skrattar varje gång min mamma säger hon är utanför "Cuup". Precis som när hon säger hon ska hämta mig vid stationen Tuna (tonfisk). (Sorry Mum, I know you are very well aware ;))
 |
| We Forest |
lördag 25 maj 2013
Golden Gate Park
Var annars än i denna stadspark, 20 % större än NYC:s Central Park, kan en lyckas med att råka springa in på en golfbana, sen på en skjutbana, sen förbi ett stall och ridhus, sen igen hamna i skottgluggen på en frisbeegolfbana och till sist runda en polobana. Alla platser var helt okända för mig trots att jag springer eller cyklar genom parken flera gånger i veckan.
Nu efter 5 veckor av att springa vilse har jag hittat min löprunda och den är magisk. Kalla mig nyfrälst eller lättimpad men jag upplever att allt är lite större och mer magnifikt här än runt Årstaviken. Träden är högre, kullarna ännu högre, rovfåglarna är fler, kråkfåglarna blåare och rosorna är större och heter sånt som Tropical Sunset.
.JPG)
Ibland vill man bara glömma allt
och bli raggare. Inga bekymmer. Brudar, bilar och bärs. Och Johnny Depp.
torsdag 23 maj 2013
Komplimanger är också politik
Jag upptäckte att det parallellt med våldet och oroligheterna i Stockholms förorter har pågått en #rumpgate i mindre skala. En sjukt viktig debatt och ett älsklingsämne som jag har starka åsikter om.
Urval i kronologisk ordning:
Brunheten: underbara clara och röven
Lady Dahmer: Inte en till röv
Genus Schmenus: Låt oss vädra våra komplex, jag börjar
Underbara Clara: Kvinnans kropp är allas egendom
Mina sanna ord: Vem har tillåtelse att visa rumpan?
Upprinnelse:
Instamgrambilder på Underbaraclaras jeans(rumpa), samt underkropp i träningskläder var droppen som fick Brunhetens bägare att rinna över. "nu bjöd oss UnderbaraClara oss på en till. Perfekt röv. Som man får ångest av att titta på när man inte….har en sån där röv… TACK UNDERBARACLARA, för att du hjälper till med skönhetsångesten så att säga!"
Jag förstår Brunhetens frustration, men medan hon gör sin poäng (att mängden av bilder på kroppar som passar in i skönhetsidealet ger de som har andra typer av kroppar ångest) är hon med och definierar Underbaraclaras rumpa som "perfekt". När hon delar med sig av sin bedömning att Clara "ser ut att ha gått ned några kilo" sällar hon sig till tyckandet om kvinnokroppen som är en del av problemet!
De flesta kroppskommentarer i de bloggar jag läser är välmenande. Men de får mig alltid att rysa av obehag. Vad bloggaren själv skriver om sin egen kropp brukar gå mig förbi, antagligen för att flesta inte skriver något alls.
Claras inlägg med bilder på sig själv i jeansshortsen och baddräkt är ett klockrent exempel bland många. Hon skriver om de perfekta shortsen, men flera läsare kommenterar kroppen.
"En norrländsk Marilyn Monroe!", "Så himla fin du er", "Älskar din fina jeansrumpa", "Härligt naturliga vinterbleka ben – I like it!" "Shortsen passar dig perfekt, det syns att du tränar mycket:) Sexig rumpa dessutom ;)"
Plötslig ilning av obehag genom min kropp.
Jag ger i princip aldrig en komplimang för någons kroppsdel eller utseende, annat än till mycket nära vänner/familj. Jag har en skyhög spärr för att kommentera andras kroppar, vilket jag nog borde jobba på. Att jag kan känna mig rätt stiff när andra i mitt sällskap pratar om att den eller den har snygg rumpa, fina armar, vacker nacke (?) o.s.v. (du hör, jag äger inte ens vokabulären) gör mig inget, men såklart skulle det va najs att avslappnat kunna ge en komplimang. Jag blir även oerhört obekväm om något sådant riktas till mig av någon som inte är väldigt nära.
Jag tror att det är mitt eget f.d. destruktiva förhållningssätt till min egen kropp, samt mitt arbete i en tjejjour som gjort att jag utvecklat denna överkänslighet.
Alla mejl från unga tjejer om kroppskomplex jag svarat på, ångest och skam över fula och fel bröst, blygdläppar, näsa, proportioner.. Alla långa chattar om pösiga magar och gula tänder. De har lärt mig makten hos den välmenande kroppskomplimangen. Det är den som skapat ångest och skamkänslor hos de som skriver in. För att den riktats till någon annan. Kanske bra att väga upp då med lite pepp i form av "små bröst är vackra", "pösiga magar är goa(st)" eller "gula tänder är naturligt och fint". Eller varför inte ett "du är vacker som du är".. :/ Nej, nej, nej! Dödssynd.
För det första synar hon din bluff, för det andra skiter hon i vad du tycker - det är vad samhället och kompisarna säger till henne som är det viktiga, för det tredje är det totalt motsägelsefullt om du ska bygga ett resonemang kring att vad andra tycker inte borde spela roll men tyvärr gör det. Hon kanske har fula tänder, so what!
Slutligen bekräftar du hennes uppfattning att allt på en tjejs kropp måste vara något, En hals är inte en hals, den är en fin hals, en svanhals, en kort hals..
En komplimang tvingar mottagaren att förhålla sig till den. Jaha, har jag en söt rumpa i de här byxorna, hur ser den ut i mina vanliga jeans? Och söt förresten, är inte snygg snäppet bättre? Såklart är man känsligare som ung och osäker, men de allra flesta av blir nog aldrig helt oberörda. Och när kommentarerna ges på en blogg som har xxtusentals läsare påverkar man varenda j-kel som läser. Aha.. Underbaraclaras läsare ger tummen upp för naturligt vinterbleka ben, jag var inte medveten om att färgen på mina ben ens var något att fundera över. Nu vet jag!
Sluta upp med att kommentera varandras/andras kroppar!!! Se kopplingen mellan dina enskilda komplimanger och den strukturella sexism och objektifiering av kvinnors kroppar som härjar i hela världen.
När GenusSchmenus lägger upp ett foto på sin rumpa (som jag inte tänker tillskriva någon som helst egenskap/etikett!) för att ge rumpkomplexet fingret kommer det genast en kommentar om att "Det är inget fel på din rumpa, den ser jättego ut!". Så var hjulet igång igen!
Underbaraclara, jag tycker du ryter ifrån på ett helt förträffligt sätt i ditt välskrivna svar Kvinnans kropp är allas egendom. Du känner att din kropp blivit "villebråd för ett gäng välformulerade kvinnor som kallar sig feminister" vars analyser känns lika obehagliga att läsa som snuskgubbars kommentarer. Inte ett dugg svårt att leva sig in i.
Du skriver att "rumpgate" påmint dig om att "andra äger rätten till att definiera min kropp." och "En kvinnas kropp kan aldrig bara vara". Huvudet på spiken. "Min kropp blev politik" skriver du, till skillnad från din man som for lov att bara vara vältränad och stark.
Min poäng är att den tyvärr redan var det. Kommentarer som "sexig rumpa ;)" och "härligt naturliga vinterbleka ben" är i allra högsta grad politik och att ta sig rätten att definiera. I varenda kroppsbild du lägger upp får du dig serverat andras omdömen, även om du inte bett om dem. Jag tror det enda sättet att komma ifrån detta är att vänligen men bestämt undanbe sig läsarnas utlåtanden, och gå miste om bekräftelsen komplimangerna ger.
Om inte de peppande kommentarerna känns som politik för dig, gör de det för andra.
Så snälla kommentatorer av alla kön, särskilt feminister, ge er själva totalförbud på kroppskomplimanger tills ni blivit av med ovanan och fått lite distans. Punkt.
Och läs den här smarta texten av Anna Hellsten från 2011. Hon är en mästare på att skriva om kropp.
Urval i kronologisk ordning:
Brunheten: underbara clara och röven
Lady Dahmer: Inte en till röv
Genus Schmenus: Låt oss vädra våra komplex, jag börjar
Underbara Clara: Kvinnans kropp är allas egendom
Mina sanna ord: Vem har tillåtelse att visa rumpan?
Upprinnelse:
Instamgrambilder på Underbaraclaras jeans(rumpa), samt underkropp i träningskläder var droppen som fick Brunhetens bägare att rinna över. "nu bjöd oss UnderbaraClara oss på en till. Perfekt röv. Som man får ångest av att titta på när man inte….har en sån där röv… TACK UNDERBARACLARA, för att du hjälper till med skönhetsångesten så att säga!"
Jag förstår Brunhetens frustration, men medan hon gör sin poäng (att mängden av bilder på kroppar som passar in i skönhetsidealet ger de som har andra typer av kroppar ångest) är hon med och definierar Underbaraclaras rumpa som "perfekt". När hon delar med sig av sin bedömning att Clara "ser ut att ha gått ned några kilo" sällar hon sig till tyckandet om kvinnokroppen som är en del av problemet!
De flesta kroppskommentarer i de bloggar jag läser är välmenande. Men de får mig alltid att rysa av obehag. Vad bloggaren själv skriver om sin egen kropp brukar gå mig förbi, antagligen för att flesta inte skriver något alls.
Claras inlägg med bilder på sig själv i jeansshortsen och baddräkt är ett klockrent exempel bland många. Hon skriver om de perfekta shortsen, men flera läsare kommenterar kroppen.
"En norrländsk Marilyn Monroe!", "Så himla fin du er", "Älskar din fina jeansrumpa", "Härligt naturliga vinterbleka ben – I like it!" "Shortsen passar dig perfekt, det syns att du tränar mycket:) Sexig rumpa dessutom ;)"
Plötslig ilning av obehag genom min kropp.
Jag ger i princip aldrig en komplimang för någons kroppsdel eller utseende, annat än till mycket nära vänner/familj. Jag har en skyhög spärr för att kommentera andras kroppar, vilket jag nog borde jobba på. Att jag kan känna mig rätt stiff när andra i mitt sällskap pratar om att den eller den har snygg rumpa, fina armar, vacker nacke (?) o.s.v. (du hör, jag äger inte ens vokabulären) gör mig inget, men såklart skulle det va najs att avslappnat kunna ge en komplimang. Jag blir även oerhört obekväm om något sådant riktas till mig av någon som inte är väldigt nära.
Jag tror att det är mitt eget f.d. destruktiva förhållningssätt till min egen kropp, samt mitt arbete i en tjejjour som gjort att jag utvecklat denna överkänslighet.
Alla mejl från unga tjejer om kroppskomplex jag svarat på, ångest och skam över fula och fel bröst, blygdläppar, näsa, proportioner.. Alla långa chattar om pösiga magar och gula tänder. De har lärt mig makten hos den välmenande kroppskomplimangen. Det är den som skapat ångest och skamkänslor hos de som skriver in. För att den riktats till någon annan. Kanske bra att väga upp då med lite pepp i form av "små bröst är vackra", "pösiga magar är goa(st)" eller "gula tänder är naturligt och fint". Eller varför inte ett "du är vacker som du är".. :/ Nej, nej, nej! Dödssynd.
För det första synar hon din bluff, för det andra skiter hon i vad du tycker - det är vad samhället och kompisarna säger till henne som är det viktiga, för det tredje är det totalt motsägelsefullt om du ska bygga ett resonemang kring att vad andra tycker inte borde spela roll men tyvärr gör det. Hon kanske har fula tänder, so what!
Slutligen bekräftar du hennes uppfattning att allt på en tjejs kropp måste vara något, En hals är inte en hals, den är en fin hals, en svanhals, en kort hals..
En komplimang tvingar mottagaren att förhålla sig till den. Jaha, har jag en söt rumpa i de här byxorna, hur ser den ut i mina vanliga jeans? Och söt förresten, är inte snygg snäppet bättre? Såklart är man känsligare som ung och osäker, men de allra flesta av blir nog aldrig helt oberörda. Och när kommentarerna ges på en blogg som har xxtusentals läsare påverkar man varenda j-kel som läser. Aha.. Underbaraclaras läsare ger tummen upp för naturligt vinterbleka ben, jag var inte medveten om att färgen på mina ben ens var något att fundera över. Nu vet jag!
Sluta upp med att kommentera varandras/andras kroppar!!! Se kopplingen mellan dina enskilda komplimanger och den strukturella sexism och objektifiering av kvinnors kroppar som härjar i hela världen.
När GenusSchmenus lägger upp ett foto på sin rumpa (som jag inte tänker tillskriva någon som helst egenskap/etikett!) för att ge rumpkomplexet fingret kommer det genast en kommentar om att "Det är inget fel på din rumpa, den ser jättego ut!". Så var hjulet igång igen!
Underbaraclara, jag tycker du ryter ifrån på ett helt förträffligt sätt i ditt välskrivna svar Kvinnans kropp är allas egendom. Du känner att din kropp blivit "villebråd för ett gäng välformulerade kvinnor som kallar sig feminister" vars analyser känns lika obehagliga att läsa som snuskgubbars kommentarer. Inte ett dugg svårt att leva sig in i.
Du skriver att "rumpgate" påmint dig om att "andra äger rätten till att definiera min kropp." och "En kvinnas kropp kan aldrig bara vara". Huvudet på spiken. "Min kropp blev politik" skriver du, till skillnad från din man som for lov att bara vara vältränad och stark.
Min poäng är att den tyvärr redan var det. Kommentarer som "sexig rumpa ;)" och "härligt naturliga vinterbleka ben" är i allra högsta grad politik och att ta sig rätten att definiera. I varenda kroppsbild du lägger upp får du dig serverat andras omdömen, även om du inte bett om dem. Jag tror det enda sättet att komma ifrån detta är att vänligen men bestämt undanbe sig läsarnas utlåtanden, och gå miste om bekräftelsen komplimangerna ger.
Om inte de peppande kommentarerna känns som politik för dig, gör de det för andra.
Så snälla kommentatorer av alla kön, särskilt feminister, ge er själva totalförbud på kroppskomplimanger tills ni blivit av med ovanan och fått lite distans. Punkt.
Och läs den här smarta texten av Anna Hellsten från 2011. Hon är en mästare på att skriva om kropp.
"We've been following an incredilbe story"
Angående fallet med Kate Hunt som jag skrev om här: Våldtäkt mot barn eller homofobi?
Vilket exotiserande! Snälla. Lobba för ändrad lagstiftning om den får oönskade följder. Det är inte en "incredible story" att en 18-åring som anmäls för att ha haft sex med 14-åring åtalas för våldtäkt mot barn om det är så lagstiftningen ser ut. Det kan ju inte vara en nyhet? Relationen mellan de två tjejerna är inte en "incredible story", inte heller att de religiösa homofoba föräldrarna till den yngre tjejen driver på rättsprocessen (det är sorgligt och väntat).
Det är mer incredible att mannen nedan är 34 år (han säger det i inslaget, jag har inte googlat).
Vilket exotiserande! Snälla. Lobba för ändrad lagstiftning om den får oönskade följder. Det är inte en "incredible story" att en 18-åring som anmäls för att ha haft sex med 14-åring åtalas för våldtäkt mot barn om det är så lagstiftningen ser ut. Det kan ju inte vara en nyhet? Relationen mellan de två tjejerna är inte en "incredible story", inte heller att de religiösa homofoba föräldrarna till den yngre tjejen driver på rättsprocessen (det är sorgligt och väntat).
Det är mer incredible att mannen nedan är 34 år (han säger det i inslaget, jag har inte googlat).
 |
| http://video.msnbc.msn.com/all-in-/51972480#51972480 |
Men om det är så som det rapporteras att den yngre samtyckte (förmildrande omständighet) samt att hennes föräldrar pressar henne till rättsprocess (ska beaktas av rätten) så borde det inte väckts åtal för så grovt brott? Eller kommer det att leda till att hon frias? Varför pratar de inte mer om det? Varför handlar allt om vilken gullig tjej hon är?
onsdag 22 maj 2013
Våldtäkt mot barn eller homofobi?
 |
| Bild från facebook-sidan Free Kate |
I Florida där de inblandade bor är "samtyckesåldern" 18 år, precis som i Kalifornien. Artonåriga Kate åtalas för våldtäkt mot barn, men har erbjudits ett mildare straff om hon erkänner "child abuse". Det mildare straffet är två års husarrest och ett års övervakning.
Familjen, HBT-aktivister och andra supporters menar att fallet bedöms hårdare på grund av att det gäller en lesbisk relation. "Det här händer hela tiden på tiotusentals high schools över hela USA, men andra studenter riskerar knappast att dömas för våldtäkt och bli stämplade som sexbrottslingar resten av livet", säger The American Civil Liberites Union of Florida.
Fjortonåringens historia är i princip osynlig, men enligt Kate's mamma är flickans föräldrar religiösa homofober som anklagar Kate för att ha gjort deras dotter lesbisk.
När jag läser om fallet försöker jag föreställa mig hur jag skulle tänkt om det var en 18-årig basketkille som haft sex med sin 14-åriga lagkamrat på skoltoaletten och hemma hos sig.
Varningsflagga 1: Kate's föräldrar, som menar att anklagelserna och rättsprocessen mot Kate grundas i homofobi, driver en kampanj för att Kate friad. I media beskriver de sin dotter som en hårt arbetande tjej som sjöng i skolkören, spelade i skolans basketlag och tränade barn i gymnastik. Facebook-sidan "Stop the Hate - Free Kate!" har startats för att stötta familjen och övervaka rättsprocessen.
Hur vanligt är det inte vid våldtäkter att nära och kära vill övertyga omvärlden om att deras son/bror/vän är en fin och reko människa som inte våldtar?
Varningsflagga 2: Av utredningen framgår att Kate inte såg åldersskillnaden som ett hinder då den 14-åriga tjejen "verkade äldre".
Så säger alla som anklagas för våldtäkt mot barn.
Hur hade fallet bedömts i Sverige? Under förutsättning att 14-åringen samtyckte får en anta att det inte lett någon vart, med tanke på att många fall där det till och med är uppenbar våldtäkt mot barn (där de inblandade INTE har en ömsesidig jämlik relation eller är nära i ålder) inte leder till fällande dom. Minns fallet från tidigare i år då tre killar friades i Hovrätten efter att ha "haft sex"/förgripit sig på däckad 14-åring bland annat för att de uppgav att de inte visste att hon var 14 år.
En har ju en bild av att sexualbrott är prioriterade och att åtalsfrekvensen är hög i detta brott och straff-samhälle. Samtidigt lär rättsväsendet ha lika stora, ja antagligen mycket större, brister när det gäller medvetenhet om maktobalanser och sociala normer kring kön och sexualitet. Undrar om det spelar in i Kate's fall?
18-årig basketkille och 14-årig tjej som har en relation, hur hade det sett ut då? Varningsflagga 1 och 2 hade ju vajat ganska kraftigt. Men föräldrarna till den minderåriga tjejen hade troligtvis inte legat på för att få killen avstängd från skolan och dömd för våldtäkt som de gör i det här fallet. Och rätten hade kanske varit mer förlåtande eftersom det är ett mer "normalt" par?
tisdag 21 maj 2013
Fotbollsvåld? Statsministerns ansvar. Förortsvåld? Förortsbornas ansvar
21 maj 2013
"Detta görs bäst av människor som bor i Husby. Föräldrar, företagare, omgivningen måste sätta stopp, det är de som måste visa att vi accepterar inte detta."
Statsminister Reinfeldt som svar på frågan om vilket behov av politiska åtgärder av sig själv som ledare som han ser.
Tre veckor tidigare
"Samhället måste ställa sig upp mot huliganer. Det är ett underkännande för hela svenska samhället men det är också ett underkännande för rättsväsendet. Vi måste helt enkelt bli bättre."
Djurgårdaren Statsminister Reinfeldt på sin egen presskonferens efter att Djurgårdens tränare avgått efter hot.
Jag kan bara föreställa mig hur det känns för en uppgiven förälder eller företagare i Husby, där
..hur det känns att höra Statsministern säga att det är upp till dem själva att minska våldet, otryggheten och oron i bostadsområdet.
"Detta görs bäst av människor som bor i Husby. Föräldrar, företagare, omgivningen måste sätta stopp, det är de som måste visa att vi accepterar inte detta."
Statsminister Reinfeldt som svar på frågan om vilket behov av politiska åtgärder av sig själv som ledare som han ser.
Tre veckor tidigare
"Samhället måste ställa sig upp mot huliganer. Det är ett underkännande för hela svenska samhället men det är också ett underkännande för rättsväsendet. Vi måste helt enkelt bli bättre."
Djurgårdaren Statsminister Reinfeldt på sin egen presskonferens efter att Djurgårdens tränare avgått efter hot.
Jag kan bara föreställa mig hur det känns för en uppgiven förälder eller företagare i Husby, där
- varannat barn lever i ekonomisk utsatthet
- sysselsättningsgraden för unga är 43 procent jämfört med 70 procent i Stockholm (2008)
- 44 procent av 20-25-åringar varken studerar eller jobbar (2008)
- 19 procent av unga saknar behörighet till grundskolan och 27 % saknar behörighet ill högskolan (2008)
- drygt varannan 19-åring har hål i tänderna jämfört med var femte i Danderyd
- andelen unga med långvarigt försörjningsstöd är 8 procent (2008) jämfört med 1,5 % i hela riket (2008)
- 7 procent av invånarna oroar sig ofta för att utsättas för våld i sitt hem, jämfört med 1 procent i innerstaden
..hur det känns att höra Statsministern säga att det är upp till dem själva att minska våldet, otryggheten och oron i bostadsområdet.
Barn som upplever våld i Husby
7 procent av invånarna i Husby oroar sig ofta för att utsättas för våld i sitt hem, jämfört med 1 procent i innerstaden. Våld föder våld. Och normer för maskulinitet gör att killar och män både utövar mer våld, är mer våldsutsatta på offentliga platser och har svårare att söka stöd.
"Våldet sprider sig i förorterna" står det på Aftonbladet.se. KAOS skriver Megafonen.
Alla som har någon sorts verklighetsuppfattning kan analysera oroligheterna i Stockholms, Malmös och Göteborgs (?) socioekonomiskt utsatta förorter med utgångspunkt i klassklyftor.
Fattigdom, dålig hälsa, kontroller av papperslösa i tunnelbanan och ständig oro över nutiden och framtiden är inte en bra utgångspunkt för en trygg miljö och ett förtroende för myndigheter och Polis. Läg därtill oro för våld i sitt eget hem, eftersom vi vet att under sådana förutsättningar ökar föräldrars våld mot sina barn. Enligt Allmänna Barnhuset löper barn som lever i ekonomiskt utsatta hushåll tre gånger större risk att utsättas för våld i hemmet än andra barn. Våld mellan föräldrarna, en mamma som blir utsatt av pappan, och våld mot barnet hänger ofta ihop.
I Stockholm, Göteborg och Malmös förorter lever enligt Rädda barnen vart tredje barn i ekonomisk utsatthet, jämfört med vart åttonde barn som är rikssnittet. Dessa barn löper en ökad risk att utsättas för våld hemma.
Förutom att våldet är en brottslig kränkning mot barnet som påverkar dess utveckling riskerar det att normaliseras. Killar kan bli ”stökiga problembarn” som lär sig att lösa konflikter med våld. Tjejer skadar oftare sig själva och riskerar att i vuxen ålder söker sig till destruktiva relationer.
Läs mer hos alltid aktuella SKR i en artikel från förra maj.
"Individer har kastat föremål mot polis"
"Ett 30-tal ungdomar kastade sten"
"Sju personer greps".
"Någon ska ha skjutit mot en buss i området"
Aftonbladet 21 maj 2013
Individer, ungdomar, personer och någon är med största sannolikhet både killar och barn. Som alltså löper mycket större risk att själva utsättas för våld hemma än barnen i innerstaden eller rika förorter.
Mer läsning: "Bland 19-åringar har 21 procent hål i tänderna i Danderyd, jämfört med 52 procent i Rinkeby-Kista."
 |
| Siffror från Stockholms stads trygghetsundersökning 2011 |
"Våldet sprider sig i förorterna" står det på Aftonbladet.se. KAOS skriver Megafonen.
Alla som har någon sorts verklighetsuppfattning kan analysera oroligheterna i Stockholms, Malmös och Göteborgs (?) socioekonomiskt utsatta förorter med utgångspunkt i klassklyftor.
Fattigdom, dålig hälsa, kontroller av papperslösa i tunnelbanan och ständig oro över nutiden och framtiden är inte en bra utgångspunkt för en trygg miljö och ett förtroende för myndigheter och Polis. Läg därtill oro för våld i sitt eget hem, eftersom vi vet att under sådana förutsättningar ökar föräldrars våld mot sina barn. Enligt Allmänna Barnhuset löper barn som lever i ekonomiskt utsatta hushåll tre gånger större risk att utsättas för våld i hemmet än andra barn. Våld mellan föräldrarna, en mamma som blir utsatt av pappan, och våld mot barnet hänger ofta ihop.
I Stockholm, Göteborg och Malmös förorter lever enligt Rädda barnen vart tredje barn i ekonomisk utsatthet, jämfört med vart åttonde barn som är rikssnittet. Dessa barn löper en ökad risk att utsättas för våld hemma.
Förutom att våldet är en brottslig kränkning mot barnet som påverkar dess utveckling riskerar det att normaliseras. Killar kan bli ”stökiga problembarn” som lär sig att lösa konflikter med våld. Tjejer skadar oftare sig själva och riskerar att i vuxen ålder söker sig till destruktiva relationer.
Läs mer hos alltid aktuella SKR i en artikel från förra maj.
"Individer har kastat föremål mot polis"
"Ett 30-tal ungdomar kastade sten"
"Sju personer greps".
"Någon ska ha skjutit mot en buss i området"
Aftonbladet 21 maj 2013
Individer, ungdomar, personer och någon är med största sannolikhet både killar och barn. Som alltså löper mycket större risk att själva utsättas för våld hemma än barnen i innerstaden eller rika förorter.
fredag 17 maj 2013
Om den friande våldtäktsdomen i Umeå
SKR:s debattartikel i Aftonbladet om den nyligen uppmärksammade friande domen i Umeå tingsrätt. Läs! Vi tar inte upp samtyckeslagstiftning då det här fallet borde vara våldtäkt ändå, med tanke på det underläge tjejen befann sig i. Tre killar som alla var nära vänner där hon endast var bekant med en av dem.. i någon annans hem på en fest. Sex mellan henne och den bekanta leder till att den andra ansluter och "ber" henne suga av honom och den tredje börjar filma.
Den bekanta hämtar en glasflaska som han "för in" så att det börjar blöda.
Hallå! Inte alls bra förutsättningar för att kunna "göra spontana saker med varandras kroppar utan att fråga" som rätten skrev. Och inte sannolikt att ett fysiskt motstånd var uttryck för "blygsel" utan snarare just motstånd (vilket rätten slår fast att det VAR, de menar att killarna ändå KAN HA uppfattat det som blygsel). Sexuella aktiviteter sker inte i ett vakuum! Vi som jobbar med våldtäkt vet att det här är ett inte helt ovanligt scenario och att den som utsatts VET att de blivit utsatta för ett övergrepp. Därför är det troligt att de som utfört det veta att de gått över gränsen. Om vi räknar med att tjejer och killar är ungefär lika smarta.
Den bekanta hämtar en glasflaska som han "för in" så att det börjar blöda.
Hallå! Inte alls bra förutsättningar för att kunna "göra spontana saker med varandras kroppar utan att fråga" som rätten skrev. Och inte sannolikt att ett fysiskt motstånd var uttryck för "blygsel" utan snarare just motstånd (vilket rätten slår fast att det VAR, de menar att killarna ändå KAN HA uppfattat det som blygsel). Sexuella aktiviteter sker inte i ett vakuum! Vi som jobbar med våldtäkt vet att det här är ett inte helt ovanligt scenario och att den som utsatts VET att de blivit utsatta för ett övergrepp. Därför är det troligt att de som utfört det veta att de gått över gränsen. Om vi räknar med att tjejer och killar är ungefär lika smarta.
torsdag 16 maj 2013
Internationella dagen mot homo- och transfobi
Som alla vet har SKR och Kvinnolobbyn utnämnt syttende mai till Jämställdhetens dag som del av den briljanta kampanjen för en sexköpslag 2.0 liknande Norges. Idag firar och avundas vi Norge för sin progressiva sexköpslag. Skriv under uppropet!
17 maj är också FN:s Internationella dag mot homo- och transfobi. Här kommer lite statistik om hbt-ungdomar i San Francisco med anledning av det. The San Francisco Unified School District (SFUSD) har gjort en omfattande kartläggning på stadens skolor som visar att:
16 % av middle school-eleverna (11-14 år) och 11 % av high school-eleverna (14-18 år) identifierar sig som icke-straighta (i undersökningen LGBQ där Q står för questioning).
1,3 % av middle school-eleverna identifierar sig som transperson. Två tredjedelar av dessa uppger att de mobbats i skolan nyligen jämfört med en tredjedel av tjejerna/killarna. Varannan har stannat hemma från skolan för att de känner sig otrygga där. Transungdomarna missbrukar droger i betydligt större utsträckning än övriga och sexdebuterar också långt tidigare (de flesta innan 11 års ålder). Varannan transungdom i middle school har försökt ta sitt liv.
Bland high school-eleverna identifierar 1,7 % sig som transperson, och den relativa utsattheten minskar :), även om de fortfarande är betydligt mer utsatta och mår sämre än övriga.
SF är först i landet med en transpolicy i skolorna. Den säger att varje elev har rätt att bli kallad vid det namn och det pronomen hen föredrar, samt nyttja de toaletter som matchar henoms könsidentitet/könsuttryck.
Det gäller få elever, men det gäller så väldigt väldigt mycket för dem! Och vad grymt att kartlägga på det här sättet för att se om åtgärder som transpolicyn får effekt.
.JPG)
17 maj är också FN:s Internationella dag mot homo- och transfobi. Här kommer lite statistik om hbt-ungdomar i San Francisco med anledning av det. The San Francisco Unified School District (SFUSD) har gjort en omfattande kartläggning på stadens skolor som visar att:
16 % av middle school-eleverna (11-14 år) och 11 % av high school-eleverna (14-18 år) identifierar sig som icke-straighta (i undersökningen LGBQ där Q står för questioning).
1,3 % av middle school-eleverna identifierar sig som transperson. Två tredjedelar av dessa uppger att de mobbats i skolan nyligen jämfört med en tredjedel av tjejerna/killarna. Varannan har stannat hemma från skolan för att de känner sig otrygga där. Transungdomarna missbrukar droger i betydligt större utsträckning än övriga och sexdebuterar också långt tidigare (de flesta innan 11 års ålder). Varannan transungdom i middle school har försökt ta sitt liv.Bland high school-eleverna identifierar 1,7 % sig som transperson, och den relativa utsattheten minskar :), även om de fortfarande är betydligt mer utsatta och mår sämre än övriga.
SF är först i landet med en transpolicy i skolorna. Den säger att varje elev har rätt att bli kallad vid det namn och det pronomen hen föredrar, samt nyttja de toaletter som matchar henoms könsidentitet/könsuttryck.
Det gäller få elever, men det gäller så väldigt väldigt mycket för dem! Och vad grymt att kartlägga på det här sättet för att se om åtgärder som transpolicyn får effekt.
.JPG)
Vi vill ha - vi vill ha - handgjorda cocktails på våran bar!
Ursäkta, kommer raljera lite och ev. hänga ut folk på bild, men den här bloggen är "ogooglingsbar" så ingen behöver oroa sig.
Ett studiebesök? Nää, vid närmare granskning verkar de lite för unga och coola för att gå på guidad tur i stadshuset... Hmm. De ser svenska ut! Vita, hippa, skäggiga män från min egen stadsdel, Södermalm. Vilket sammanträffande! De har kanske sett filmen Milk som till viss del utspelar sig i och kring City Hall?
Hann jag tänka medan jag stod i den ovanligt långa kön till säkerhetskontrollen vid entrén till City Hall i morse. Jag skulle på hearing/öppet möte med kommunfullmäktige angående våld mot transpersoner.
När jag kom in i den stora salen med cirka 150 platser såg jag att minst hälften upptogs av manliga kreatörer och barpersonal på Tjoget och Bar Central. En del tjejer också. Det visade sig att av en de tre saker som skulle diskuteras på detta möte om public safety var ett eventuellt sprittillstånd på baren C*f* Ro**l i det ruffiga på väg att bli gentrifierade Tenderloin.
Och vilket engagemang! VILKET ENGAGEMANG! Jag blev knockad. Först höll de fyra ägarkillarna en plädering om vad baren betydde för grannskapet. Sedan bad de alla åhörare som stödde dem att resa sig upp - cirka 75 procent av salen. Därefter talade en stackars polisman om varför ansökan avslagits.
När det var dags för öppet forum bildades en kö på cirka 30 personer som i tur och ordning höll passionerade anföranden om varför baren måste få sprittillstånd, om vilka good guys killarna är vilket vattenhål stället är för de kreativa människor som är så viktiga för San Francisco. Om den i San Francisco heliga känslan av "community" som den skapat.
De var musiker, komiker, konstnärer, grannar och familjemedlemmar. Alla med stora emblem på sina jackor med "Support C*f* Ro**l . "Alla känner alla i kvarteret, tack vare C*f* Ro**l" sa en tjej. Då måste detta vara det mest homogena kvarter i världen tänkte jag eftersom alla supporters såg exakt likadana ut i stil, ålder, etnicitet o.s.v., förutom något enstaka "original" som brukade gå dit för att där alltid fanns någon att prata med.
Bland mängden av talare fanns även en mycket gammal man som representerade ett hundratal protesterande grannar. Men han togs ut av supportrarnas trumfkort; en mycket gammal kvinna som talade om hur hon först hade varit anti men efter att hon träffat ägarkillarna blivit en supporter. Det hela tog en och en halv timme! Kampanjen gick hem och kommunfullmäktige lovade ett positivt beslut. "Vi ska inte ta det här en vända till. Vi behöver inte höra allt igen och slösa folks tid."
Ärendet var avklarat och tre fjärdedelar av salen reste sig nöjt och gick. Uppdraget, att demonstrera för handgjorda cocktails (se uppmaning från barens facebook-sida nedan), var avklarat.
Kvar blev en liten skara som var där för att skapa engagemang för att samkönade äktenskap ska ingå i lagstiftningen om anhöriginvandring. Och så vi, en ännu mindre skara, som var där för att belysa vikten av kraftfullare åtgärder mot våld mot transpersoner.
Var vill jag komma? Vilket fantastiskt engagemang, vilket kraftfullt mobiliserande (förpeppmöte med kaffe och donuts!), vilken taktfull och smart lobbying!
MEN FÖR ETT SPRITTILLSTÅND?=!=!=!=? Det är ett sådant sorgligt fakta att det finns ett gigantiskt engagemang som VÄCKS till liv av dessa sköna killar men totalt slumrar inför andra mer akuta frågor som inte rör dem personligen. Och VARFÖR VARFÖR var de tvungna att vara först på dagordningen? Tycker gott och väl de hade kunnat tvingats att lyssna på de andra två punkterna, istället för tvärtom.
PS: "Handgjorda" cocktails?
Ett studiebesök? Nää, vid närmare granskning verkar de lite för unga och coola för att gå på guidad tur i stadshuset... Hmm. De ser svenska ut! Vita, hippa, skäggiga män från min egen stadsdel, Södermalm. Vilket sammanträffande! De har kanske sett filmen Milk som till viss del utspelar sig i och kring City Hall?
Hann jag tänka medan jag stod i den ovanligt långa kön till säkerhetskontrollen vid entrén till City Hall i morse. Jag skulle på hearing/öppet möte med kommunfullmäktige angående våld mot transpersoner.
När jag kom in i den stora salen med cirka 150 platser såg jag att minst hälften upptogs av manliga kreatörer och barpersonal på Tjoget och Bar Central. En del tjejer också. Det visade sig att av en de tre saker som skulle diskuteras på detta möte om public safety var ett eventuellt sprittillstånd på baren C*f* Ro**l i det ruffiga på väg att bli gentrifierade Tenderloin.
 |
| De pläderande |
När det var dags för öppet forum bildades en kö på cirka 30 personer som i tur och ordning höll passionerade anföranden om varför baren måste få sprittillstånd, om vilka good guys killarna är vilket vattenhål stället är för de kreativa människor som är så viktiga för San Francisco. Om den i San Francisco heliga känslan av "community" som den skapat.
 |
| Supportar köar för att hålla tal |
Bland mängden av talare fanns även en mycket gammal man som representerade ett hundratal protesterande grannar. Men han togs ut av supportrarnas trumfkort; en mycket gammal kvinna som talade om hur hon först hade varit anti men efter att hon träffat ägarkillarna blivit en supporter. Det hela tog en och en halv timme! Kampanjen gick hem och kommunfullmäktige lovade ett positivt beslut. "Vi ska inte ta det här en vända till. Vi behöver inte höra allt igen och slösa folks tid."
Ärendet var avklarat och tre fjärdedelar av salen reste sig nöjt och gick. Uppdraget, att demonstrera för handgjorda cocktails (se uppmaning från barens facebook-sida nedan), var avklarat.
Kvar blev en liten skara som var där för att skapa engagemang för att samkönade äktenskap ska ingå i lagstiftningen om anhöriginvandring. Och så vi, en ännu mindre skara, som var där för att belysa vikten av kraftfullare åtgärder mot våld mot transpersoner.
Var vill jag komma? Vilket fantastiskt engagemang, vilket kraftfullt mobiliserande (förpeppmöte med kaffe och donuts!), vilken taktfull och smart lobbying!
MEN FÖR ETT SPRITTILLSTÅND?=!=!=!=? Det är ett sådant sorgligt fakta att det finns ett gigantiskt engagemang som VÄCKS till liv av dessa sköna killar men totalt slumrar inför andra mer akuta frågor som inte rör dem personligen. Och VARFÖR VARFÖR var de tvungna att vara först på dagordningen? Tycker gott och väl de hade kunnat tvingats att lyssna på de andra två punkterna, istället för tvärtom.
PS: "Handgjorda" cocktails?
onsdag 15 maj 2013
Inspirerande del 2
I veckan hade vi kort möte med borgmästaren/kommunordförandes budgetansvariga. Min chef har krävt en 24 procents (lång historia varför just 24 % och inte 25 %...) ökning i stadens årliga anslag till idéburna kvinnojourer/kvinnofridsaktörer, samt extra anslag för stöd till transkvinnor. För att ge incitament bad hon varje organisation inkomma med vad denna höjning skulle innebära i utökade/förbättrade tjänster. För vissa handlade det om att kunna ta emot 10 procent fler sökande, för andra om att göra verksamheten tillgänglig på fler språk eller utöka öppettiderna. Flera tog upp att de skulle kunna minska personalens obetalda övertidsarbete. Allt sattes samman i ett kompendium som överlämnades på mötet. Varje närvarande organisation gjorde en kort presentation av sitt avsnitt.
Snygg och enkel lobbying. I början av juni får vi se om den fått avsedd effekt!
De här så j-kla bra statistik på allt här. I kompendiet fanns en sammanställning över mängden av "tjänster" varje jour åtagit sig att göra för de kommunala anslagen jämfört med det faktiska antalet kontakter/utbildningar/stödsamtal/boendenätter o.s.v. Det gick att utläsa att jourerna "överpresterar" med 30 % eller liknande, dessutom mer och mer så för varje år. En 24 procents ökning av bidragen är väl inte för mycket begärt mot bakgrund av detta?
Snygg och enkel lobbying. I början av juni får vi se om den fått avsedd effekt!
De här så j-kla bra statistik på allt här. I kompendiet fanns en sammanställning över mängden av "tjänster" varje jour åtagit sig att göra för de kommunala anslagen jämfört med det faktiska antalet kontakter/utbildningar/stödsamtal/boendenätter o.s.v. Det gick att utläsa att jourerna "överpresterar" med 30 % eller liknande, dessutom mer och mer så för varje år. En 24 procents ökning av bidragen är väl inte för mycket begärt mot bakgrund av detta?
Inspirerande del 1
Hur jourerna och verksamheterna med självklarhet och enkelhet svarar på frågor om våldsutsatta män.
"Vi jobbar med manliga överlevare på samma sätt som med kvinnliga överlevare", "Vi stöttar personer av alla kön, och välkomnar alla att engagera sig", "Alla verksamheter här möter våldsutsatta män". Det är inte konstigare än så. Även om männen, många av dem hbt-män, såklart bara utgör en pytteliten del av de som söker stöd och skydd. Men om jouren kan hjälpa gör den det.
Detta kom upp i kväll på eventet som jag skrev om här. Ett panelsamtal som skulle slå hål på myter om jourernas arbete.. och en av frågorna från publiken var naturligtvis vad som görs för våldsutsatta män. Same same på båda sidor världshaven. Fler bilder och kommentarer här.
"Vi jobbar med manliga överlevare på samma sätt som med kvinnliga överlevare", "Vi stöttar personer av alla kön, och välkomnar alla att engagera sig", "Alla verksamheter här möter våldsutsatta män". Det är inte konstigare än så. Även om männen, många av dem hbt-män, såklart bara utgör en pytteliten del av de som söker stöd och skydd. Men om jouren kan hjälpa gör den det.
Detta kom upp i kväll på eventet som jag skrev om här. Ett panelsamtal som skulle slå hål på myter om jourernas arbete.. och en av frågorna från publiken var naturligtvis vad som görs för våldsutsatta män. Same same på båda sidor världshaven. Fler bilder och kommentarer här.
tisdag 14 maj 2013
Att sätta på en skjorta
Drömbilen är en het kvinna. Kvinnan är en bil. Åtråvärda ägodelar att ta kontroll över. Den har vi sett tusen gånger. Men också en snygg skjorta kan vara en het tjej som du som identifierar dig som en skjortbärande tjejtjusare vill ligga med. Tjej/skjorta, tjej/bil, tjej/konjak, tjej/mansparfym, tjej/öl, tjej/hamburgare.
I helgen köpte jag en skjorta på America Apparel på Haight St. Snygga billiga kläder och utanför Stockholm även trevlig personal. Känns aldrig 100 % att handla där p.g.a. dåliga arbetsvillkor i den svenska butikerna (ej kollektivavtal har jag hört?), samt såklart - mycket reklam med tjejer iklädda ett (1) plagg, öppen mun och kåta ögon. Jag brukar inte ens orka bli upprörd över sexistisk reklam längre... Men så damp detta utmärkta blogginlägg av Emelie Eriksson ned (skärmdumpar från enblommigtekopp.blogg.se):
American Apparels uppenbara försök att klä på sin "sälja skjorta till män m.h.a. nakna tjejer" ett unisex-förkläde är bara så LÖJLIGT och skrattretande! Kom igen, okej att de vill provocera och vara "på gränsen", men släpp unisex-taggen och knoppa av killprodukterna i ett killmärke. Eller fattar de inte att de inte är särskilt nyskapande? Och varför, de har väl fram för allt en kvinnlig målgrupp? Behöver heterokillar som handlar på AA bekräftelse på att de inte är gay bara för att de handlar på en "tjejig" affär?
måndag 13 maj 2013
Särskilt utsatta + hb&trans
Jag börjar förstå att jourerna här, förutom att vara mer specialiserade än jourerna i Sverige, också är mer öppna med att deras målgrupper är särskilt utsatta. De menar att de behövs för de som på grund av dåliga eller obefintliga engelskkunskaper, hedersnormer, låg inkomst, annan sexuell läggning eller könsidentitet än hetero/cis.. o.s.v. behöver specialiserat stöd för att lämna en våldsam partner.
Det känns som något vi inte pratar om i Sverige så mycket trots att det borde se ganska likt ut på jourerna? Det är de mest marginaliserade kvinnorna som tvingas bo där. De med god ekonomi, insyn i samhället, ett stort kontaktnät och utan missbruksproblem har bättre möjligheter att ta sig ur en våldsam relation på annat sätt. Även om våldet finns i alla grupper.
HBT-personer är en särskild utsatt grupp. Och i San Francisco, som är den stad i USA med störst procent icke-straighta, gäller det kanske f.f.a. transpersoner.
En stor asiatisk kvinnojour har en särskild HBT-verksamhet, som framförallt möter transkvinnor. Även den enda jour som har just hbtq-personer som sin specifika målgrupp tar framförallt emot transpersoner och personer med oklar könsidentitet. De flesta är låginskomstagare och latinos. De mest marginaliserade alltså.
Relationen mellan de olika hbtq-communityn och kvinnojoursrörelsen verkar mycket bra. De är sammanflätade även om det finns en del skilda intressen. Att ta emot transkvinnor eller lesbiska kvinnor på en kvinnojour är knappast kontroversiellt utan en realitet och en självklarhet. San Francisco är såklart speciellt då 15,4 % av befolkningen definierar sig som HBT (enligt Wikipedia).
På tapeten just nu är att staden ska utöka potten till kvinnojourerna och de andra våld mot kvinnor-verksamheter med extra stöd riktat till transkvinnor.
Vi var på ett möte i veckan med en liten organisation för translatinakvinnor. Gruppen är inte så stor men väldigt utsatt för sexuella och transfobiska trakasserier och våld. De jobbar nära en HBT-organisation men inte särskilt mycket med kvinnojoursrörelsen, förrän nu då min chef fått upp ögonen för dem. De har fått pengar från en HIV-preventionspott men aldrig för att de jobbar mot våld mot kvinnor. Det var väldigt fint att se glädjen över att "bli inkluderad" i våld mot kvinnor-fältet och välkomnad in i kvinnorörelsen.
Artikel om våld mot transkvinnor i San Francisco: http://www.sfexaminer.com/local/crime/2013/03/san-francisco-transgender-community-reports-uptick-targeted-violence
Det känns som något vi inte pratar om i Sverige så mycket trots att det borde se ganska likt ut på jourerna? Det är de mest marginaliserade kvinnorna som tvingas bo där. De med god ekonomi, insyn i samhället, ett stort kontaktnät och utan missbruksproblem har bättre möjligheter att ta sig ur en våldsam relation på annat sätt. Även om våldet finns i alla grupper.
HBT-personer är en särskild utsatt grupp. Och i San Francisco, som är den stad i USA med störst procent icke-straighta, gäller det kanske f.f.a. transpersoner.
En stor asiatisk kvinnojour har en särskild HBT-verksamhet, som framförallt möter transkvinnor. Även den enda jour som har just hbtq-personer som sin specifika målgrupp tar framförallt emot transpersoner och personer med oklar könsidentitet. De flesta är låginskomstagare och latinos. De mest marginaliserade alltså.
Relationen mellan de olika hbtq-communityn och kvinnojoursrörelsen verkar mycket bra. De är sammanflätade även om det finns en del skilda intressen. Att ta emot transkvinnor eller lesbiska kvinnor på en kvinnojour är knappast kontroversiellt utan en realitet och en självklarhet. San Francisco är såklart speciellt då 15,4 % av befolkningen definierar sig som HBT (enligt Wikipedia).
På tapeten just nu är att staden ska utöka potten till kvinnojourerna och de andra våld mot kvinnor-verksamheter med extra stöd riktat till transkvinnor.
Vi var på ett möte i veckan med en liten organisation för translatinakvinnor. Gruppen är inte så stor men väldigt utsatt för sexuella och transfobiska trakasserier och våld. De jobbar nära en HBT-organisation men inte särskilt mycket med kvinnojoursrörelsen, förrän nu då min chef fått upp ögonen för dem. De har fått pengar från en HIV-preventionspott men aldrig för att de jobbar mot våld mot kvinnor. Det var väldigt fint att se glädjen över att "bli inkluderad" i våld mot kvinnor-fältet och välkomnad in i kvinnorörelsen.
Artikel om våld mot transkvinnor i San Francisco: http://www.sfexaminer.com/local/crime/2013/03/san-francisco-transgender-community-reports-uptick-targeted-violence
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)